Det finns platser som känns nästan magiska – där historia, skönhet och mänsklig envishet smälter samman. En sådan plats är utan tvekan Villa San Michele på Capri. Här, på denna solbadade klippa i Anacapri, förverkligade den svenske läkaren och författaren Axel Munthe sin livsdröm. Det blev inte bara ett hem, utan ett monument över hans livssyn, hans kärlek till djur och hans längtan efter ljus.

Vem var Axel Munthe

Axel Martin Fredrik Munthe föddes 1857 i Oskarshamn och växte upp i en familj där både bildning och medmänsklighet värderades högt. Hans far var apotekare och lärde honom tidigt vikten av att hjälpa andra – något som skulle prägla honom hela livet.

Som ung lockades Munthe av medicin och började studera i Uppsala innan han fortsatte sina studier i Frankrike. Vid 22 års ålder blev han den yngste medicine doktorn i Frankrikes historia, ett rekord som väckte uppmärksamhet i hela Europa. Men hans väg blev långt ifrån enkel.

Efter några år som framgångsrik läkare i Paris drabbades han av utmattning och hälsoproblem. Han lämnade stadens brus och reste söderut – till Italien. Där, på den vackra ön Capri, skulle han finna sin tillflykt och sitt kall.

När drömmen om Capri blev verklighet

När Axel Munthe först steg i land på Capri 1888 möttes han av ett ljus och en stillhet han aldrig tidigare upplevt. Han bosatte sig tillfälligt i Villa Damecuta men fann snart sin sanna plats högre upp på berget, i byn Anacapri. Där, bland olivträd, ruiner och vidsträckta vyer, köpte han ett gammalt kapell tillägnat ärkeängeln Mikael – San Michele.

Han bestämde sig för att bygga om det förfallna kapellet till ett hem. Enligt hans egen berättelse var det ruinerna av ett tempel tillägnat Isis, men de flesta forskare menar att han snarare lät fantasin spela fritt. Oavsett vilket, skapade Munthe något som få människor ens vågat drömma om.

Bygget av Villa San Michele

Byggandet av villan började 1895 och pågick i flera år. Munthe arbetade sida vid sida med lokala hantverkare, och med hjälp av den italienske konstnären Aristide Sartorio fick projektet sin slutliga form.

Villan byggdes i en klassisk stil med ljusa väggar, höga valv och öppna ytor som släppte in solljuset. Han ville, som han själv uttryckte det, att huset skulle vara ”öppet för solen, vinden och havets röst”. Den böljande pergolan som leder mellan huset och kapellet är i dag en av Capris mest fotograferade platser.

Munthe fyllde sitt hem med antika skulpturer, pelare, urnor och konstföremål – en del fynd från trakten, men många köpta i Rom och Neapel. Han gav varje föremål en berättelse, ibland sann, ibland påhittad. Hans hem blev en spegelbild av hans egen personlighet: intellektuell, nyfiken och något excentrisk.

Ett hem för både människor och djur

Munthe var inte bara läkare för människor – han var även en hängiven djurvän. På Capri kämpade han mot fångst av flyttfåglar och köpte till slut hela berget Barbarossa ovanför villan för att skydda fåglarna. Där anlades ett fristadsområde för ornitologer som än i dag används för fågelstudier.

Han lät hundar, apor, katter och fåglar leva fritt i villan. För Munthe var kärleken till djur en naturlig del av mänskligheten. Hans filosofi var enkel: den som inte respekterar djur förstår inte livet.

Axel Munthe som författare och mytmakare

År 1929 publicerade Munthe sin bok Boken om San Michele, en självbiografisk berättelse fylld av anekdoter, filosofi och sagolik symbolik. Den blev en internationell bästsäljare och översattes till över 40 språk. Genom boken skapade han sin egen myt – den vise läkaren som byggde sitt paradis på Capri.

I boken blandas sanning och fantasi, humor och sorg, medicin och mystik. Han skriver om sjukdom, död och kärlek, men alltid med glimten i ögat. Den röda manteln som anden bär i boken symboliserar livet självt – vackert, farligt och flyktigt.

Kändisar och kungligheter på San Michele

Under de år Munthe bodde på Capri blev hans hem en mötesplats för tidens kulturella och kungliga elit. Författaren Henry James, konstnären P.S. Krøyer och till och med Oscar Wilde besökte honom. Men den mest betydelsefulla gästen var utan tvekan den svenska kronprinsessan Victoria av Baden.

Hon och Munthe utvecklade en nära relation som varade livet ut. Victoria blev hans patient, vän och förtrogna. Deras samarbete inspirerade henne att bygga Solliden på Öland – ett svenskt sommarresidens som i mycket påminner om San Michele, med sina ljusa väggar, skulpturer och medelhavskänsla.

Ett liv mellan ljus och skugga

Trots sin framgång och sitt paradis på jorden var Axel Munthe en plågad själ. Han led av migrän, sömnlöshet och tilltagande synproblem. Det starka ljuset på Capri förvärrade hans ögonsjukdom, och han tvingades till slut flytta till sitt torn Torre di Materita längre västerut på ön.

Ändå lämnade han aldrig San Michele helt. Villan förblev hans andliga hem, även när kroppen inte längre orkade. Han fortsatte skriva, donera pengar till fattiga och ta hand om djur. Under första världskriget arbetade han dessutom frivilligt för brittiska Röda korset – trots att han då var närmare sextio år gammal.

Ett arv som lever vidare

När Axel Munthe avled 1949 i Stockholm, hade han redan bestämt att San Michele skulle doneras till svenska staten. Hans önskan var att platsen skulle bli ett hem för svenska forskare, konstnärer och studenter som ville studera i Italien – människor som delade hans kärlek till kultur och humanism.

I dag förvaltas villan av en stiftelse knuten till Svenska institutet i Rom. Huset är öppet för allmänheten och besöks varje år av tusentals människor som vill se hans verk, hans trädgård och den ikoniska sfinxen som blickar ut över havet.

Trädgården runt Villa San Michele är en fristad för både växter och själar. Här blommar kamelior, jasmin, apelsinträd och vinrankor, och doften av Medelhavet ligger tung över pergolan. Den har till och med utsetts till Italiens vackraste privata park – en hyllning till Munthes känsla för balans mellan natur och arkitektur.

Ett hus som fortfarande talar

När du vandrar genom Villa San Michele idag är det lätt att förstå varför Axel Munthe blev kvar här så länge. Ljuset som faller över marmorstatyerna, tystnaden mellan cypresserna och den eviga utsikten över havet berättar hans historia bättre än någon bok.

Du känner nästan hans närvaro, som om han fortfarande går där mellan pelarna, med sin hatt på sned och en hund i hälarna. Kanske, i det milda skenet från Neapelbukten, hittar du samma ro som han en gång fann – den ro som för alltid förknippas med Axel Munthes hem på Capri.